Resa till Bali i januari – Canggu och Ubud

Jag hade velat åka till Bali ända sedan jag år 2010 såg filmen ”Eat, pray, love” och i januari 2024 blev drömmen äntligen sann! Resan inkluderade bland annat god mat, tempel, lummig natur, risfält, vattenfall och tyvärr även ”bali belly”. I det här inlägget kan du läsa om vår resa till Bali januari.

De små offergåvorna, Canang Sarit, ser man överallt längs vägarna.
Balineser som jobbar på risfält utanför Ubud.

Bali

Vi möttes av en fuktig värme när vi gick ut från terminal i Denpasar. Bakom ett staket stod det män på rad som höll skyltar i sina händer och försökte få oss att anlita dem som chaffis. Som tur hade vi bokat skjuts redan på förhand, för att behöva välja någon på måfå och börja förhandla om pris skulle ha varit jobbigt. Men efter ett tag lyckades vi hitta mannen som höll i en skylt med vårt namn på. Resan till Canggu, som var vår resas första destination, tog ca 1 timme.

Canggu

Jag hade en bild av att Canggu skulle vara väldigt turistigt, att gatorna kantas av Boho-inredningsbutiker och caféer där influencers sitter och äter smoothie bowls. Jag upplevde dock att det var mindre folk ute på gatorna än jag förväntat mig. Det kan dels bero på att de flesta tog sig fram med skotrar som det fanns desto flera av och på att januari på Bali är lågsäsong. Men jag gillade vibben som jag upplevde i Canggu!

Vårt boende

Vi hade bokat boende färdigt endast för de två första nätterna. Vi trivdes dock bra, så vi valde att stanna två nätter till på Surf Lodge Canggu. De båda rummen som vi bodde var snygga och rena med fungerande luftkonditionering, även om det luktade lite unket. Jag gillade specifikt innergården som kändes som en oas, lugn och grön med två pooler. Frukosten som ingick i rumspriset var riktigt bra och boendets läge var centralt men ändå väldigt lugnt och tyst. Stark rekommendation!

Stranden Batu Bolong

I ändan av huvudgatan Batu Bolong hittar man ingången till Canggus huvudstrand, Batu Bolong. Stranden är bred med svart sand och populär bland surfare, vilket jag kan förstå med tanke på de stora vågorna. De stora vågorna gjorde det tyvärr inte lämpligt att bada i havet, men vi var glada över att vi hade pool vid vårt boende!

Den röda flaggan på stranden indikerar att det inte är lämpligt att bada.
De flesta hundar som sprang omkring på gatorna hade halsband, vilket gjorde mig glad!
Surfarna trivdes i vattnet.
Lokala båtar längs stranden.
Stranden är populär plats för att se på solnedgången.

Restaurang tips

Jag kollade upp bra restauranger i Canggu. Den ena jag kan rekommendera är Varuna Warung som är en traditionell indonesisk restaurang som ligger centralt ganska nära stranden. En ”warung” är ett litet familjeföretag där maten som serveras är hemlagad. Det hade ett stort utbud av olika rätter, billiga priser och god mat! Den andra, mera turistiga, restaurangen jag kan rekommendera är The Avocado factory. Som namnet antyder serverar de olika rätter med avokado. Lite dyrare, men väldigt gott!

Nasi goreng på Varuna Warung.
Poke bowl på The Avocado factory.

Längs stranden finns flera populära beach clubs där man kan njuta av mat och dryck medan man ser på den fina solnedgången.

Ubud

Från Canggu reste vi vidare med bil till Ubud som även kallas för Balis kulturella centrum, hjärtat av Bali eller djungel staden. Min fördom var att atmosfären i Ubud skulle vara fridfull och spirituell och att vi här skulle få se mera av det ”äkta Bali”. Så har det säkert någon gång varit, men så är det tyvärr inte idag. Centrum av Ubud var hektisk, med livlig trafik och många turister, försäljare, taxichaffisar och tiggare längs vägarna. Däremot älskade jag omgivningen omkring Ubud med den lummiga naturen och risfälten/terrasserna!

Vårt boende

Vi bodde på ett gästhem, Yuliati guesthouse, lite avsides från huvudgatan men ändå på gångavstånd från centrum. Omgiven av frodig vegetation och med en pool kändes även detta boende som en oas i den hektiska staden. Trafikbullret hördes inte dit, men däremot väcktes vi varje morgon av ett kakofoni av en galande tupp, skällande hund och en gnäggande åsna. Frukosten var bra och personalen vänlig och hjälpsam. Rummet vi bodde i var rymligt, men det luktade mögel och det enda täcket vi hade saknade lakan… boendets ägare hade även en fågel i en liten bur vilket jag ogillade starkt.

Utsikten från vår balkong.

Ubud centrum

I centrum av Ubud besökte vi konstmarknaden Ubud Art market, palatset Ubud palace, och templet Saraswati temple/Ubud water palace.

Mitt emot Ubud Palace på gatan Jalan Raya finns en stor byggnad i två våningar där en del av Ubud Art market är belägen. Marknaden fortsätter sedan längs den långa gatan Jalan Karna. Visst finns det mycket att se och köpa, men de flesta säljer dock samma saker. Jag tyckte att det var svårt att urskilja vad som var lokalt balinesiskt hantverk och vad som var massproducerade importerade turistsouvenirer. Vi båda köpte varsin kimono och ”bali bag”.

Ubud palace som en gång byggdes för kungafamiljen ligger placerad i hjärtat av centrala Ubud. Inträdet är avgiftsfritt. Området var mindre än jag förväntat mig, men det finns många vackra byggnader. Här ordnas varje kväll också balinesiska dansföreställningar.

Nära Ubud palace finns vattentemplet Saraswati temple som är tillägnad den hinduiska gudinnan för lärande, visdom, musik och konst. Templet är undangömt, lite förvånande bakom en Starbucks. För att få gå över bron måste man betala en liten avgift (ca 3 euro) och då får man en kimono och hårband som man måste ha på sig. Tyvärr fick man bara vara utanför templet, så enligt mig kan man se tillräckligt av templet från andra sidan av bron. Tips! Från The Café Lotus har man en fin utsikt över templet.

Saraswati templet.

Campuhan Ridge walk

Nära Ubus centrum finns Campuhan ridge walk som är en vacker 2 km lång gångväg som går längs en ås mellan två floder. Den första delen går man på den långsmala höjden mellan två lummiga och gröna dalar nedanom. Den andra delen passerar vägen genom byn Bangkiang Sidem som omges av risfält kantade av palmträd. I byn finns ett flertal restauranger & caféer.

Ett åskväder fick oss att gå in i en konstbutik och det är jag glad över. Jag köpte nämligen en väldigt fin canvas målning som jag lyckades få med mig då den gick ett rulla ihop. På vägen tillbaka åt vi middag på en restaurang med utsikt över risfälten. Efteråt gick vi på massage på ett ställe bredvid. Det var så lugnt och fridfullt, det enda som hördes var cikadorna utanför. För att slippa gå tillbaka samma väg i mörkret körde massörens man oss tillbaka till vårt boende.

Tegalalang Rice Terrace

En dag bokade vi en chaufför via vårt boende som för 30 euro körde oss runt under en halv dag. Vårt första stopp var vid Tegalalang Rice Terrace. Vi var där redan kl.10 och då var det ännu väldigt lite folk och lugnt. Risfältet är placerad i en dal med många fina utsiktsplatser från vilka man kan se utöver risfälten. Jag tycker det var vackrare och mäktigare än jag föreställt mig! För oss tog vistelsen ca 1,5 timme inklusive alla fotopauser.

Två fina vattenfall

Under samma utflykt besökte vi två vattenfall; Bayad waterfall och Manuaba waterfall. Båda ställena är än så länge dolda pärlor som få turister hittar till. På båda ställen såg vi endast några enstaka andra turister.

Till Bayad waterfall är det endast en kort promenad från parkeringsplatsen. Man går nerför branta trappor och kommer sedan ner till en grön och lummig dal med tjock djungel vegetation. Nere i dalen var luften sval och den gröna vegetationen i kombination med ljudet av det sorlande vattnet gjorde det till ett väldigt fridfullt ställe.

Inte långt ifrån ligger Manuaba vattenfallet som öppnat för besökare först år 2019. Det var ca 20 min. promenad att gå genom risfält och tät regnskog. Även här var naturen helt fantastisk! Eftersom stigen dit inte var så väl utmärkt följde vår guide med oss.

Det fanns ställen längs stigen där det var brant och lite utmanande att ta sig fram, men för det mesta var stigen lätt att ta sig fram längs. Halvvägs fanns det ett lite mindre vattenfall där vi stannade och tog bilder. Vid det större vattenfallet kunde vi svalka oss genom att ta ett dopp i det kalla vattnet, vilket kändes helt magiskt! För att ta sig vidare från det andra vattenfallet måste man vada genom en flod. Ett tips är att ha skor med sig som man kan ha på sig för stenarna i botten var vassa och gjorde det svårt att gå barfota.

Hela upplevelsen att vandra till/från vattenfallet och själva vattenfallet kändes häftigt, speciellt då vi fick ha stället för oss själva, som att vara med i en Indiana Jones film!

Mengening temple/Holy water

Vår sista dag i Ubud hade vi bokat ett besök hos en shaman. Före vi fick träffa henne skulle vi dock klä oss i traditionella balinesiska kläder och åka till Mengening templet eller Holy water templet som det också kallas för att rengöra oss i det heliga vattnet. Templet var nere i en djup dal som vi gick ner till längs branta trappor. Det var nånting väldigt fridfullt och andligt över stället. Efter en meditationsstund tillsammans med vår guide tvättade vi oss i det kalla vattnet. Vi var de enda deltagarna på turen och även vi templet fick vi ha stället för oss själva, vilket gjorde upplevelsen ännu mera speciell!

Resa till Bali i januari

Vi planerade att åka i början av året och det jag inte visste från början var att det sammanfaller med regnperioden på Bali. Vi hade dock jätte tur med vädret, för det regnade väldigt lite och för det mesta under natten. Baserat på denna erfarenhet skulle jag alltså rekommendera att åka till Bali även under regnperioden. En stor fördel med att resa under lågsäsongen är att det inte är lika mycket turister som under högsäsongen.

Bali överraskade både på gott och ont. Jag gillade Canggu mera än jag trodde att jag skulle göra, medan Ubud var mera turistigt än jag förväntat mig. Jag kände inte av den spirituella vibben som jag hoppats på. Risterrasserna, vattenfallen och naturen utanför Ubud överraskade dock positivt! Det märktes att lokalborna är vana vid turister, för de var inte alls lika nyfikna som på Sri lanka. De flesta vi mötte var dock vänliga och trevliga.

Hinduismen är den största religionen på Bali och det märks i antalet tempel (Bali kallas för ön med de 1000 templen) och offergåvorna som finns utanför många byggnader.

Tyvärr kom vi inte undan att bli sjuka. Redan andra natten i Ubud blev Sofia sjuk. Hennes illamående kom och gick och gjorde att vi blev tvungna att planera om. Resan fortsatte dock till Gili öarna som du får läsa om i nästa inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *