Efter att vi på Bali fått uppleva natur och kultur ville vi under vår resa i Indonesien även njuta av fina stränder och bad. Därför reste vi vidare till Giliöarna som är kända för sina kritvita stränder och kristallklara vatten.
Giliöarna är belägna öst om Bali utanför Lomboks kust och består av tre unika öar. Den största av de tre öarna heter Gili Trawangan som är känd som party-ön och hit åker de flesta turister. Gili Meno är däremot minst och lugnast. Gili Air är en blandning mellan de två först nämnda öarna, det vill säga där finns flera restauranger och boenden än på Meno men det är lugnare och inte lika livligt nattliv som på Trawangan. Vi besökte de två sistnämnda Giliöarna.
Båt från Bali till Gili Air
Till Giliöarna åker det båtar, så kallade speed boats, från både Serangan och Padang Bai på Bali. Priset, storleken och nivån på båtarna varierar mycket beroende på bolaget. Eftersom båtfärden kan vara rätt så guppig ville vi åka med en så stabil båt som möjligt. Därför valde vi att åka med Eka Jaya som har den största och därmed stabilaste båten. Biljetten kostar lite mera jämfört med de andra bolagen (55 euro för en tur/retur biljett), men det var värt det!
Vi hade kommit överens med vår chaffis från torsdagens utflykt på Bali att han skulle köra oss till hamnen i Padang Bai. På morgonen meddelade han dock att han inte kan köra oss då hans syster hamnat in på sjukhus. Som tur hade han istället rekryterat någon kompis att skjutsa oss. Vi blev upphämtade kl.7 och eftersom det var söndag var det lite trafik, så vi var framme på 1 h. I hamnen löste vi ut biljetterna och satte oss sedan för att vänta på att bli insläppta ombord på båten som åkte kl.9.
Båtresan tog ca 2 h. Stolarna i sittsalongen var bekväma och det fanns luftkonditionering, så vi kunde sova lite. Färjan kunde inte ta i land på Gili Air utan måste stanna lite utanför där vi sedan blev upphämtade av en mindre båt.
Vårt (första) boende på Gili Air
Vårt boende låg på den östra sidan av ön, på promenadavstånd från hamnen. Jag hade dock missat att på förhand kolla var boendet var, så vi blev lurade att åka med häst och vagn.
Vi hade bokat en bungalow på ”Manta dive” som efter boendet i Ubud kändes som värsta lyxboendet. Det kändes så rent och fräscht och varken kylskåpet eller luftkonditionering hade oljud. Boendet hade en pool, restaurang och havet var på andra sidan av vägen.
Strand och snorkling på Gili Air
Giliöarna är kända för sina fina korallrev och snorkling, så vi passade förstås på att snorkla båda dagarna på Gili Air. Jag hade läst att bästa området för snorkling är på öns östra sida, så vi gick bara ner till stranden på andra sidan av vägen och kastade oss ut i vattnet.
Vattnet var härligt varmt och turkos färgat! Korallrevet utanför stranden var dock ganska urblekt och nertrampat, men längre ut såg det mera levande ut och vi såg flera olika färggranna fiskar. Området anses även vara bäst för att se havssköldpaddor, men tyvärr såg vi inga.
Gili akutmottagning
Som jag skrev om i förra inlägget så blev Sofia sjuk i Ubud. Hon mådde bättre dagen vi åkte från Bali, men redan under resan till Gili Air kom illamåendet tillbaka och blev värre nästa dag efter att vi snorklat. Hon ville uppsöka en läkare så hon kontaktade reseförsäkringens SOS tjänst och fick uppgifter om vilken läkarstation vi skulle gå till.
Läkarstationen låg som tur inte jätte långt ifrån så vi promenerade dit. I en byggnad som såg ut som ett skjul satt en liten man bakom ett skrivbord. I rummet fanns även två sängar som var avskärmade med en gardin. Vi förklarade situationen och han verkade förstå vad problemet var. Han sade att vi kunde gå tillbaka till boendet och att han kommer dit efter att han fått de grejer han behöver från grannön Lombok.
Två timmar senare kom läkaren tillbaka, tog ett blodprov av Sofia och lade i dropp. En timme senare kom han tillbaka och bytte ut påsen med vätska mot en ny. Att få vätska gjorde att Sofia till kvällen mådde bättre. Läkaren kom tillbaka igen kl. 23 och meddelade att blodprovet visade att hon hade salmonella. Han gav henne mediciner mot illamående och bytte ut påsen med vätska mot en ny. Nästa morgon kom han tillbaka för att ta bort droppet.
Tack vare medicinen mot illamående kände sig Sofia bättre resten av resan. Väl hemma kom illamåendet tyvärr tillbaka och det tog henne en vecka att bli frisk igen.
Med cykel runt Gili Air
På Giliöarna finns ingen motortrafik utan man tar sig fram till fots, cykel eller med häst och vagn. Vi passade på att hyra cykel och cykla runt ön, vilket var ett bra sätt att se mera av ön. Enligt google maps skulle det ta endast 35 minuter att ta sig runt ön med cykel, men med alla fotopauser och ett dopp i havet tog det oss 1,5 h. På vissa ställen längs vägen var det dessutom så mycket lös sand att vi måste leda cykeln.
Runt hela ön kantades vägen av restauranger och boenden på ena sidan och det turkosa havet på andra sidan.
Stranden på Gili Air är inte jätte bred.
Båt från Gili Air till Gili Meno
Eftersom vi missat en hel dag på Gili Air skulle vi ha velat stanna kvar på ön, men då vi redan hade bokat och betalt boende på grannön Gili Meno valde vi att åka dit. Tydligen åker det en ”public ferry” kl. 9 och 15, men därtill åker en mindre båt varje timme mellan kl.8 och 16. Vi gick ner till hamnen och köpte biljetter (5 euro/styck) till båten som skulle åka kl.13. Båten var liten, så det gungade mycket. Som tur tog båtresan endast 10 minuter. Vi var de enda som blev av och resten åkte säkert vidare till Gili Trawangan.
Vid första anblick såg ön ut som en paradisö. I endan av bryggan möttes vi av häst och vagn-chaffisar som tittade misstänksamt på oss och gjorde att vi direkt fick en ovälkomnande/ dålig känsla av stället.
Vårt boende på Gili Meno
Vårt boende, ”Meno Island Villas”, låg i mitten av ön, så i det här fallet var det befogat att åka häst och vagn. Vi åkte längs smala sandvägar och det kändes som att vi verkligen var ute på vischan långt ifrån alla andra turister. Ju längre vi åkte desto sämre kändes det. Vid ett tillfälle frågade jag Sofia ”Kunde du tänka dig att bo här?” ”Nej verkligen inte!” och precis då stannade vi vid sidan av vägen. Det visade sig att vi var framme vid vårt boende. Vi möttes av tre män som stod vid ingången till vårt boende. Ingen av dem sa något, de stirrade bara misstänksamt. Slutligen hälsade en av dem tillbaka på oss.
Detta boende hade vi mest sett fram emot under hela resan. Vi hade nämligen en bungalow med egen pool. På utsidan såg boendet rätt så lika ut som på bilderna som vi sett, men det var inte fräscht…vattnet i poolen såg smutsigt ut och det fanns inget egentligt myggnät runt sängen utan bara trasor som hängde. Bakom sängen fanns en AC/fläkt men eftersom bungalowen var öppen framtill hade den inte stor effekt.
Stranden på Gili Meno
Första dagen promenerade vi till öns västkust. Längs stranden fanns några resorts och vi passade på att beställa en drink så att vi fick koppla av i deras solstolar.
Havsvattnet var grumligt, mjölkaktigt, vilket gjorde det svårt att se vad som fanns framför oss i vattnet. Det ledde till att Sofia blev bränd av troligen en manet. Servitören menade att flera turister blivit utsatta för dem men att det som tur inte var farligt.
Nästa morgon promenerade vi till den norra delen av ön eftersom jag hade kollat att det där skulle finnas ställen med bra chans att se sköldpaddor. Naivt nog tänkte jag att vi kunde se sköldpaddor från stranden, men det gjorde vi inte. Trots att i snorklade en bit ut i vattnet lyckades vi heller inte där se några sköldpaddor.
Stranden var annars öde, men som tur fanns där en hydda där det satt en man som sålde snorkling utflykter. Enligt mannen var det just nu lågvatten och sköldpaddorna höll sig därmed längre ut i vattnet bakom korallrevet. Eftersom vi verkligen ville se sköldpaddor bestämde vi oss för att boka en utflykt.
Snorklingtur kring Gili Meno
Vi hämtade våra saker från boendet och mötte sedan upp två män som plockade upp oss med en båt på den västra sidan av ön.
Första stället där vi stannade var vid undervattensstatyn ”Bask Nest” som vi försökt se dagen innan men inte lyckats hitta. Orsaken var troligen de starka strömmarna som gjorde att man väldigt snabbt gled förbi. Idag var också vattnet klarare jämfört med dagen innan, så med guidens hjälp lyckades vi se ringen som utgörs av 48 figurer i mänsklig storlek!
Nästa stället vi stannande på var inte långt ifrån och där fick vi se fina koraller, färggranna fiskar och hela 6 stycken havssköldpaddor! Det var verkligen häftigt att få se de fina stora djuren.
Sista stället där vi fick snorkla var på den östra sidan av ön. Där fick vi se mera koraller, fiskar och två till sköldpaddor. En väldigt lyckad snorklingtur!
Tillbaka till Gili Air
Planen var att stanna två nätter på Gili Meno. Efter att vi på morgonen, både kl.5 och 7, väckts av oljudet från en närliggande moské samt blivit serverade dålig frukost bestämde vi oss för att inte stanna kvar en natt till. Både boendet och vibben på ön var helt enkelt för dålig. Båtbiljetterna som jag på förhand hade bokat från Gili Meno tillbaka till Bali nästa dag gick som tur att omboka till Gili Air. Vår snorkling guide erbjöd sig dessutom att köra oss till Gili Air. Så den enda förlusten blev en övernattning som vi betalade dubbelt för.
Det kändes såå bra att komma tillbaka till Gili Air, som att komma hem! Vi promenerade i bara sarong omkring oss och ryggsäcken på ryggen till ”Chill out bungalow” restaurangen. Även då solen gått i moln och det började blåsa upp till storm gjorde det oss ingenting! Vi kände oss bara så lättade och glada över att vara tillbaka på Gili Air där vi spenderade vår sista kväll före det var dags att åka tillbaka till Bali.
Vårt andra boende på Gili Air
Vårt första boende var fullbokat så vi bokade en bungalow på grannstället, ”Unzipped bungalows”. Stället kostade lite mera än vad vi betalat för andra boenden, men det var absolut värt det. Boendet var kanske det bästa under hela resan! Rummet luktade inte mögel och vi såg inga kräk, lakanen doftade nytvättat, vi hade ett riktigt täcke, ordentlig AC, golvvärme och ett fint utomhusbadrum. På gården fanns också en pool.
Gili Air och Meno – en jämförelse
Jag gillade atmosfären på Gili Air. Jag tycker att stämningen var lugn och avslappnad, men samtidigt fanns det ett flertal restauranger som gjorde ön levande.
Gili Meno fick jag som sagt direkt en dålig känsla av. Lokalborna verkade misstänksamma och otrevliga och hela ön var väldigt tyst och öde. Vi såg väldigt få andra turister och de få restauranger som fanns stängde tidigt. Det var liksom inte fridfullt på ett bra sätt utan det kändes ödsligt. Lite som att ha ha blivit strandsatta på en öde ö.
Vi kände båda att vi gärna skulle ha stannat längre på Gili Air. Om jag någonsin åker tillbaka till Giliöarna skulle jag lätt kunna stanna en vecka på Gili Air och sedan göra en dagsutflykt kring Meno för att snorkla och se sköldpaddor.