Att flytta från Finland till Sverige

Nu har det gått drygt 9 månader sedan jag flyttade till Uppsala/Sverige. I mitt senaste inlägg skrev jag om skillnader som jag observerat mellan Finland och Sverige och i detta inlägg tänkte jag skriva om hur det varit att flytta från Åland/Finland till Sverige.

Från Åland till Sverige

Så som jag skrev i mitt senaste inlägg upplever jag att skillnaden mellan Finland/Åland och Sverige inte är så stor. Då kunde man ju tänka sig att det heller inte är en så stor omställning att flytta från Åland till Uppsala. Avståndet är ju inte så långt, språket detsamma och kulturen väldigt lika. Men som alla som har rest vet är det energikrävande att vara i en ny miljö där man hela tiden får nya intryck. Så att faktiskt flytta till ett annat land är tungt, speciellt om man samtidigt börjar ett nytt jobb. De första månaderna gick min energi åt till att ta reda på hur det fungerar med alla praktiska saker (t.ex. köpa bussbiljett, boka & använda tvättstugan, låsa min egen ytterdörr etc.), fixa med det byråkratiska och komma in i det nya jobbet.

3 månader av byråkrati

Eftersom jag kommer från ett annat nordiskt land och har ett personnummer som jag fick då jag studerade i Sverige trodde jag att allt det byråkratiska skulle lösa sig snabbt och smidigt. Ack så fel jag hade. Jag fick snabbt lära mig att det finns två nycklar för att komma in i det svenska samhället: id-kort och BankID. Utan dessa två är det väldigt svårt att få någonting uträttat.

Folkbokföring

Första steget är att man ska folkbokföra sig, vilket är en förutsättning för att kunna ansöka om id-kort. Utan id-kort kan man inte öppna ett svenskt bankkonto och inte få BankID. Det första jag gjorde när jag kom till Sverige var alltså att gå till Skatteverkets kontor för att folkbokföra mig.

Problem med utbetalning av lön

Eftersom jag är kund hos Nordea i Finland trodde jag att jag enkelt kunde öppna ett svenskt bankkonto. Nej. Att öppna ett svenskt bankkonto kräver nämligen svenskt id-kort. Okej. Då anmälde jag istället finska kontonummer till min arbetsgivare. Då jag inte hade BankID kunde jag inte göra detta elektroniskt utan jag måste fylla i en pappersblankett som jag skickade per post.

Att få lönen utbetald visade sig dock vara svårt. Jag fick nämligen en check skickad hem till mig som jag måste lösa ut. Jag kollade upp ställen där jag kunde lösa ut checken och såg att det var möjligt i Årsta travcafé. Efter att jag tagit mig dit med två bussar visade det sig att jag inte kunde lösa ut checken utan ett svenskt id-kort. Mitt nästa försök var bankkontoret. Även om det var samma bank som betalar ut lönen för min arbetsplats, så kunde inte heller de lösa ut checken åt mig utan svenskt id-kort. Efter flera samtal och mail med lönekontoret fick jag slutligen lönen utbetald på mitt finska bankkonto.

Id-kort

Några veckor senare fick jag ett brev att jag blivit folkbokförd i Sverige. Nästa steg var att gå tillbaka till Skatteverkets kontor för att ansöka om id-kort och två veckor senare fick jag hämta mitt id-kort på Skatteverket.

Bankkonto & BankID

Efter det kunde jag gå till bankkontoret för att boka en tid för att äntligen öppna ett svenskt kontonummer. Tre veckor senare hade jag ett svenskt bankkonto. För att kunna skaffa ett BankID var jag tvungen att skaffa ett svenskt mobilnummer, vilket även var en förutsättning för att bl.a. kunna använda husets porttelefon…

Så från att jag flyttade till Sverige den 3 februari tog det fram tills den 28 april dvs. 3 månader före jag fick allt fixat med det byråkratiska (även om jag ännu heller inte har fått mitt socialförsäkringskort).

Som hemma fast inte riktigt

Språket

Det som förenar Åland och Sverige är ju att svenska är det officiella språket, vilket jag gillar. En stor orsak till att jag hellre vill bo i Sverige än i Finland är att jag gillar att kunna tala mitt eget modersmål. Även om jag på grund av min dialekt (och ibland finlandismer) inte alltid blir förstådd på första försöket är min upplevelse ändå att svenskarna generellt sett tycker att det är charmigt med finlandssvensk dialekt.

Den svenska mentaliteten

Även om språket är detsamma skiljer sig den finska/åländska mentaliteten något från den svenska.

Small talk är något som förekommer på ett annat sätt i Sverige än i Finland. Jag har märkt att svenskarna ofta börjar en konversation med ”hej, hur är läget?” ”Jo, det är bra, hur är det själv?” ”Jo det är bra!”. Det känns fortfarande onaturligt för mig och jag känner mig ofta klumpig & stel när det kommer till dessa ”artighetsfraser”.

Dessutom lindar svenskarna gärna in saker och pratar runt eftersom det är viktigt att ingen tar illa upp. Och ordet ”härligt” används flitigt. Så det blir ju en rätt så stor kontrast jämfört med finländarnas sätt att vara ärliga och rättfram. Jag hade coaching med en konsult och fick i uppgift att skriva ett mail till en kund i vilket jag bokar in ett besök hos en kund. Jag fick positivt feedback över att mitt mail var så tydligt och rakt på sak. För mig var det inget konstigt, bara självklart.

Uppsala – en vacker grön stad med bra förbindelser

Vackra Uppsala stad

Jag är en visuell person och för mig är det viktigt att miljön jag bor i är fin. Själva stadskärnan i Uppsala är ganska liten men jag tycker att den är passligt stor. Staden med de vackra gamla byggnaderna, Fyrisån som rinner genom staden, de kullerstensbelagda kulturkvarteren och de mysiga gränderna är väldigt fin! Jag gillar också att det i staden finns ett stort utbud av mysiga caféer och restauranger.

Dessutom är Uppsala en väldigt grön stad med ett flertal parker och lummiga träd längs med ån. Under sommaren kändes Stadsträdgården som uppsalabornas vardagsrum där man kunde se par sitta och dricka vin, kompisgäng spela kubb eller familjer äta middag. Jag satt flera gånger och lyssnade på musik, läste & åt. Uppsala kommun satsar också på att under alla årstider ha vackra blomsterarrangemang i staden, vilket är fint!

Jag kan inte påstå att jag gillar Uppsalas landsbygd särskilt mycket. Det är nämligen väldigt platt och mest åkermark. Från Åland är jag van vid att ha havet omkring hela tiden och i fasta Finland finns väldigt många sjöar. Fast jag har faktiskt inte saknat havet såå mycket som jag trodde att jag skulle göra när jag flyttade från Åland. Här finns ju trots allt Fyrisån och det är även rätt så nära till sjön Ekoln. Dessutom åker jag relativt ofta över till Åland där jag kan njuta av havet & skärgårdens lugn.

Däremot så gillar jag att det i Uppsala finns flera naturreservat av vilka Storskogen och Stadsskogen hittills är mina favoriter. Det finns även ett flertal friluftsområden i närheten av Uppsala centrum där man kan motionera.

Bra förbindelser

Jag upplever att förbindelserna både inom Uppsala och till/från Uppsala är bra. Jag tycker om att cykla och kunna röra mig fritt. I Uppsala finns ett flertal cykelbanor (måånga cyklar) och det är enkelt att ta sig fram med cykel. Själv tar jag mig hemifrån till centrum på endast 15 min och det finns flera olika vägar att välja mellan.

Jag åker som sagt över till Åland rätt så ofta och då är det praktiskt att man på ca 1 h med buss kommer till både Grisslehamn och Kapellskär varifrån färjan till Åland åker. Jag är även ofta på besök i Vanda och då är det praktiskt att på endast 17 min med tåg kunna ta sig från Uppsala centralstation till Arlanda flygplats. Till Stockholm kommer man med tåg som snabbast på 40 min.